Sista kvällen i södra europa

Idag sÃå var det uppstigning med väckarklocka för att hinna iväg och få biljetter till Grotte de Rouffignac.

Väntar på att biljettluckan ska öppna med medtagen frukost.

Efter min tolkning av den franska hemsidan så släpps det in 150 personer per dag på ett litet eltåg för att det inte skulle andas förlägne så målningar skulle förstöras.
Vi var först där och fick biljetter till första tåget med 20talet personer. (09:00 11:00 14:00 16:00 18:00)
Till vår förvåning mötte vi 2 tåg med folk under vår resa som tog ca timme.
Men med en sån rivstart av dagen så ökade vi och for till nästa mål som var La-Roque Sant-Christophe,

som var en ”grottby” i fem våningar i bergets vägg.

Med snabb resa till nästa stopp som också låg ca milen bort, så var vi på La Maison Fort de Reignac.
Slottet började med grottfolk som sedan hade byggts ut till sist varit ett slott med anseende.

Men det som var speciellt var museet med samlingen av tortyrredskap. Utställningen hade varit på världsturné innan.


Det var varningstext att barn inte skulle gå in utan vuxen, och jag måste säga att det var inte i underkant. Många barn fick inte gå in och vuxna lämnade rummet med tortyrredskap tidigt.

Tod ville inte vara kvar efter ha sett 2-3 redskap med bildillustrationer.
Unn var snabbt ut efter.
Det var i mina ögon helt sanslösa saker som man hade hitta på och som någon kunnat göra andra.

Efter den rysliga avslutningen for vi till Sarlat som var en mysig och trång medeltidsstad.

Var tredje affär var en delikatessaffär med gås som inriktning och olja av nötter.
På vägen hem stannade vi och köpte lite lokala viner.
sen slutar vi dagen med vin och ost utanför campern.