Sista kvällen i södra europa

Idag sÃå var det uppstigning med väckarklocka för att hinna iväg och få biljetter till Grotte de Rouffignac.


Väntar på att biljettluckan ska öppna med medtagen frukost.

Efter min tolkning av den franska hemsidan så släpps det in 150 personer per dag på ett litet eltåg för att det inte skulle andas förlägne så målningar skulle förstöras.
Vi var först där och fick biljetter till första tåget med 20talet personer. (09:00 11:00 14:00 16:00 18:00)
Till vår förvåning mötte vi 2 tåg med folk under vår resa som tog ca timme.
Men med en sån rivstart av dagen så ökade vi och for till nästa mål som var La-Roque Sant-Christophe,

som var en “grottby” i fem våningar i bergets vägg.

Med snabb resa till nästa stopp som också låg ca milen bort, så var vi på La Maison Fort de Reignac.


Slottet började med grottfolk som sedan hade byggts ut till sist varit ett slott med anseende.

Men det som var speciellt var museet med samlingen av tortyrredskap. Utställningen hade varit på världsturné innan.

Det var varningstext att barn inte skulle gå in utan vuxen, och jag måste säga att det var inte i underkant. Många barn fick inte gå in och vuxna lämnade rummet med tortyrredskap tidigt.

Tod ville inte vara kvar efter ha sett 2-3 redskap med bildillustrationer.
Unn var snabbt ut efter.
Det var i mina ögon helt sanslösa saker som man hade hitta på och som någon kunnat göra andra.

Efter den rysliga avslutningen for vi till Sarlat som var en mysig och trång medeltidsstad.


Var tredje affär var en delikatessaffär med gås som inriktning och olja av nötter.
På vägen hem stannade vi och köpte lite lokala viner.
sen slutar vi dagen med vin och ost utanför campern.

Läs mer

Frankrike

Med lite sorg så lämnade vi campingen där vi hade fått en av dom finaste platserna man kan tänka sig.

Med lillfia (telefonens Gps) for vi in mot land. det skulle vara 28 mil. Inget för oss tänke jag.
Lillfia hade stakat ut den absoluta rakaste vägen utan  några som helst urskillning från kostig till motorväg.
Den sistnämnda såg vi inte mycket av.



Men som tröst så for vi igenom alla små Chateau områden som finns under Bordeaux När jag stannade för att sätta kylen på gas passade Unn att å full uppdatering av området

Efter ett myteri så vägrade vi följa lillfia Och åkte efter en större väg och lyssnade på ett evigt “vänd när det är möjligt” blandat med “Gör en U-sväng när det är möjligt”.

Sista 5 kilometern så var jag inte på min vakt och lillfia lurade in mej på en asfalterad kostig bredvid den stora vägen.
Vi tjänade ca 200 meter och fick se lite grotthål i bergkanten alldeles gratis.

Campingen som jag hade hittat sen i vintras var en fullträff igen.


Efter att stödbenen var nere så knäpptes ölen upp och sen var det dax för en “enklare” middag”


Sen slutar dagen som vanligt med lite bloggande till min och rom eller öl´s glädje.

Läs mer